På midsommardagen var vi bjudna hem till Marie-Helene, Jonas, Nova och Phoebe. Vi hade bekymmer med att hitta hundvakt till våra fyra hundar så de fick helt enkelt följa med.


Phoebe blev jätteglad när lillasyrran Nala kom. Äntligen någon att leka med. Tindra begrundar dessa tonåringar....


...och kollar sedan in en pipboll lite förstrött, hon är inte så leksugen av förklarliga skäl.


Jessie kliver på och kollar in läget.


Vi hade en jättehärlig kväll tillsammans. Marie-Helene och Jonas har ett ganska litet hus så vi var sex av tvåbent sort och sex av de fyrbenta som hade det trevligt på liten yta. Det märks verkligen att hundarna är flockdjur och vill vara med oss i våra aktiviteter. Nala kröp upp i knät på Ellinore och fick en gosestund. Kanske man kan få smaka......


Efter en fantastiskt god pizza till middag så bjöd Marie-Helene på den här underbara skapelsen. Gissa om den var god.


När kvällen började bli sen så gjorde sig tröttheten påmind hos hundarna. De kopplade verkligen av och sovstilarna varierade. Våran lilla tjockis vilar efter dagens bravader.


Phoebe har sin favoritplats uppe på kuddarna till soffans ryggstöd.


Där ligger hon gärna och spanar.


Hela gänget utom Cayenne som valde att ligga på det svalare golvet i hallen.


ZZZZZZZZZZ


Närhet.


Jessie han även med att prova bäddsoffan inne i gästrummet i smyg.

Jag har bäddat Tindras valplåda och den blivande modern har godkänt det hela, även om hon var lite fundersam. Tindra stylade om bäddningen så att det blev på hennes eget vis. Hon traskar tålmodigt runt här på dagarna, äter med god aptit och vilar mycket. Men en liten skogspsomenad orkar hon med i alla fall och hon är lika glad och positiv som alltid.


Nu börjar vi räkna ner. Dagen D är om fem dagar så det kan ju egentligen bli när som helst men vi hoppas att valparna väntar några dagar till så att de är riktigt fint utvecklade när de tittar ut. Tänk att det är lika spännande varje gång.

När jag drev hunddagis för några år sedan så var blandrashanen Wolf en av våra trognaste kunder. En superhärlig kille med mycket charm. Wolf har en väldigt tjock päls och när det blir sommar vill matte att Wolf ska få det lite skönare, bli av med alla gamla tovor och börja på ny kula. Och nu var det dags att raka bort den gamla pälsen.


Efter klippningen hade vi en gosestund på golvet och Nala undrade förstås om det kanske var dags att leka. Kul med ny kompis.


Men Wolf strosade hellre ut i trädgåden i väntan på att matte skulle komma och hämta honom.

När vädret är tråkigt och grått så lockar inte skogspromenaderna lika mycket. Då får man hitta på något annat, vi plockade fram godisspelet som hundarna fick i julkapp. Nala får prova för första gången och hon är smartast av alla, vad ska det bli av den lilla tjejen?

Ja nu börjar det närma sig. Snart, om bara drygt två veckor så tittar Tindras valpar ut. Vi är så nyfikna på vad det är för gullungar som hon bär på.


Magen börjar bli ganska rund och Tindra kan inte ligga i sin favoritställning längre som är på mage med båda höfterna och bakbenen ut åt sidorna. Men det bekymrar inte henne det minsta, hom finner sig och är lika pigg och glad som vanligt.


Lite tröttare är hon nog. Tindra vilar mer, sitter hellre och myser i trädgården och tittar på tokiga Nala och resten av gänget när de flänger runt i jakt på bus.

Det kom en sommarhälsning från Phoebes bror Fille (Smultronblommans Blunder) som bor i Enköping. Han berättar att han har ett skönt hundliv.


Filles matte har införskaffat saxar och klippmaskin för att kunna klippa Fille själv. Det går ju jättebra, se så fin han är. Heja Eva!

Vi hade en träningstävling som avslutning på agilitykursen som Marie-Helene och jag har gått. Det är så roligt på vår kennelklubb här i Strängnäs för att det är många som är aktiva inom agilityn. Både nybörjare och en del som ha tävlat länge. Vi har en härlig stämning och det var många som var med och tävlade.


Marie-Helene körde först med Jessie som börjar bli lite långsam, åldern tar ut sin rätt. Det är lite tråkigt men vi märker på Jessie att hon börjar tappa stinget, hon är inte riktigt lika fokuserad på agility längre. Men hon tycker ju fortfarande att det är kul så hon får hänga med ändå.


Jag fick äran att tävla med Nova. Hon är ju fortfarande orutinerad och lite osäker, men ibland går det med en himla fart och då gäller det att hänga med och visa rätt väg. Roligt hade vi i alla fall även om det blev lite fel.


Sedan var det Phoebes tur att få prova på en hel bana. Denna fantastiska lilla tjej har överraskat oss alla genom att på några få träningar utvecklas med stormsteg. Från att bara ha tränat på slalom och ett hopphinder hemma i trädgården till att få följa med mamma Nova på kurs för att få miljöträning och prova på något hinder, så kan hon på bara några veckor köra en hel agilitybana. Hon tycker att det är såå roligt och är helt orädd, även om vissa hinder är lite kluriga fortfarande. Hon är mycket lyhörd och följsam när Marie-Helene visar vägen. Vad ska det bli av henne tro?